Med hjälp av lite ledighet, vinter och goda vänner, har vi känt att ljuset börjat återvända.

Över Siljans isar till exempel.

Och över glada kusinlekar!

Och skidpremiärer under dygnets ljusa timmar.

Det går ju bra i år också!

Det är knapp man behöver åka skidor för att bli sugen på lite matsäck!

Allt man behöver är lite sällskap...

I mellandagarna prickade vi precis in när Siljans is lade sig.

Det var en fantastisk upplevelse!

Ja just ja. Lite is-vett kanske vi borde ha gått igenom.
"Gör så här och testa dig fram..."

"Ok..."

I har vi ju även fått möjlighet att testa pisterna på hemmaplan i Alby.
I år med fler åkare än någonsin!

Och ännu mer fika-sug!

Och bus!

Och en helg i slutet av januari fick vi oväntat besök av en nybakad 60-åring!

Klart att vi bjöd på lite improviserad dockteater!

Moster Elin har också varit uppe och varit en del av vardagen.

Släktbesök i all ära. Ibland räcker det med en kompis som man inte träffat på länge!
Sara Grahn Toft till exempel!

"Söndag 14-16"
Det betyder allt som oftast kalas hos någon 4-åring.
Som dagiskompisen Hannes t.ex.

Det var sjörövar-tema...

Sen blev hela familjen, inkl tonåringar, inbjudna till
"julgransplunddring med korv" hos farmor Kerstin.

Och titta! Där är ju själva målgruppen!

När dom stora isarna är för osäkra har vi vår egen tjärn att gå till.
Den här säsongen med lyxiga paus-stolar.

Och snubbel-vänlig is.

Mitt emellan v8 och v9 infaller "Saxenborgshelgen".
I år laddat med skidskola i Romme!

Lekarna i början var kul...

...men sen tröt lusten...

Fast det går ju väldigt bra ändå!

Och ärmestugan är nästan lika bra som backarna.

Mats och Oscar vet hur man ska fördela tiden jämnt mellan pist och fika!

Till Romme kan man även ta sig till med Ängsbacken som bas.
Fast den egna backen duger också till rätt mycket äventyr.

I år fick vi till en hel del syskon-mys i soffan.

I lite olika konstellationer!

Ibland kan höjden av lycka vara att låna ett småsyskon en liten stund!

Eller nån att garanterat vinna över i moster Elins kortspel!

Då är livet rätt fint att leva...

...även om det många gånger är rätt tunn is...

Den 26 januari begravde vi Frida.
En tung, vemodig men vacker dag.
Vi saknar dig!